Föreställningar

Regi, manus och scenografi: Claes Åström

Dramaturg: Hanna Bark, Kostym: Karin Sundvall.

En av världsdramatikens äldsta pjäser, Antigone av Sofokles (441 f.Kr.)Det blir

garanterat allvarligt, galet och framförallt roligt. Antigone en tragedi om makt och

uppror, heder och moral och ond bråd död. Skrattgaranti utlovas men också

gestaltning av de stora frågorna.

Regionteatern Blekinge Kronoberg- teater

Familjeskandal! Antigones två bröder har dödat varandra. Hennes farbror kung

Kreon har bestämt att endast en av bröderna ska få en värdig begravning - den

andra ska förvägras att ens komma i jord.Trots att Antigone har hela makten emot

sig bestäm- mer hon sig för att trotsa sin farbror, bryta mot lagen och föra sin

vanhedrade bror till hans sista viloplats. Oavsett konsekvenserna Hösten 2025 och

våren 2027 möter en av världsdramatikens äldsta pjäser, Antigone (Sofokles 441

f.Kr.), den yngsta av teaterformer: teaterclown. Välkommen till ett unikt tillfälle att se

pjäsernas pjäs på ett helt nytt sätt. Det blir allvarligt, det blir galet och det blir roligt!

Antigone är en tragedi om makt, uppror, heder, moral och ond bråd död. I

Regionteaterns tappning duckar vi inte för de tunga ingredienserna. Men, inget är

heller så allvarligt att man inte kan clowna om det. Skrattgaranti utlovas, lika mycket

som gestaltningen av de stora frågorna.

Fakta

Målgrupp: 13 – 20 år (årskurs 7-9, samt gymnasiet) och vuxna.

Max publik: 30 (en klass)

Speltid: 55 min

Tid mellan 45 min

Lokal: Klassrum och samlingslokaler

Spelyta: 4 x 4 x 2,7 m

El: 1x 10 A

Mörkläggning: gärna

Bygg-/rivtid: 60/30 min

Bärhjälp: en person med lokalkännedom som tar emot oss på skolan och är

behjälplig under hela bygg-rivtiden

Antal medverkande: 3 skådespelare

Regi, Bearbetning:Claes Åström

Kostym: Karin Sundvall, Scenografi: Mona Blombäck

En sommarteater-succé 2024 med 107% beläggning.

Claes Åström regisserade denna produktion på Norrbottensteatern. 2024

“Bearbetningen är i det hela välgjord där käftsmällar åt Trump och hans svenska motsvarigheter (host, host) trängs med originalets höjdpunkter som när Richard uppvaktar och förför Lady Ann, vars make han just mördat. Allt till hänförande musik av Händels ”Lascia ch’io pianga (låt mig gråta); effekten tränger rakt in i ryggmärgen. En av världsdramatikens verkligt sublimt vidriga scener. Hatten av för regissören.”

Norrbottens Kuriren 

“Att ge en pjäs författad på 1500-talet är inte alldeles enkelt och får inte göras enkelt. Richard III i originalversionen skulle säkert tråka ut 2000-talets publik. Därför behövs den respektlöshet som 2024 års pjäs ger uttryck för.”

“Under pjäsen går tankarna till världsläget just nu. Här skrattar vi åt 1400-talets galne kung Richard III i England. Hans blodbesudlade tid har nu bleknat. När får vi skratta åt den blodtörstige Putin som nu dödar med samma ambition som Richard III hade för att nå sitt mål? I pjäsen uttrycker Richard III ”make England great again” och det låter som en viss amerikansk presidentkandidat.”

NST

Publikröster:

“Jag känner sån glädje över att ha sett denna bisarra och roliga pjäs. Jag kommer och ser en gång i juni” 

"En härlig föreställning på alla sätt. Måste ses!” 

“Och jag som aldrig gillat clowner har ändrat uppfattning. Tack för det“ 

"Tack! Så lyckad och fin föreställning som också speglar våra svårigheter idag med fyndig komik“ 

"Helt och hållet fantastisk! Tack! “ 

“Richard III - tack Norrbottensteatern för en fantastisk föreställning. En berättelse om makt, utanförskap, grymhet, medlöperi och hämnd, med clowners timing och humor. Allt förstärkt med ett underbart arbete med mask och kostym som i sin tur säkert lyft regi och skådespeleri. Och så roliga och viktiga gliringar till dagens samhällsutveckling. Jag tror att William Shakespeare varit stolt. Rekommenderas varmt” 

“Ni var underbara skådespelare! Jag skrattade så jag har ont i magen. Ni är bäst!”

Regi, Bearbetning: Camilla Perssons  

Scenografi: Lina Tubler, Mask: helena Andersson

En klassiker i ny skrud, gjorde omåttligt succé 2020.

EXPESSEN: 

Hos clownerna är människan begriplig

RECENSION. Medan några kramar idén om clownen som ett monster, växer

clowntraditionen vidare med nya skott på sitt uråldriga träd. Sjukhusclowner och

clowner utan gränser kan få människor i alla åldrar att minnas sitt skratt och sin

livslust, och clownteater som genre har i Sverige varit en liten blommande kvist

på det stora trädet sedan ett par decennier.

Den smäktande handlingen av allas ,längtan bort.

Tjechovs milda, leende och livskloka ”Tre systrar” på Västerbottensteatern har

regisserats och bearbetats av Camilla Persson, som är konstnärlig ledare för

Dotterbolaget, en feministisk clownteater. Fem skådespelare spelar alla rollerna –

och de är många – med hjälp av halvmasker och kraftigt smink som blir tydliga

markörer för vilken roll som är vilken. Och det behövs genom den smäktande

handlingen av allas längtan bort.

Föreställningen i fyra akter finns nu på VBT Play/Youtube, och är ett gott

exempel på att filmad teater fungerar alldeles utmärkt, men heller aldrig blir vad

det är att sitta i teaterrummet. Uppsättningen hade premiär i februari för publik,

vilket spelades in. Just clownteaterns förhållningssätt till publikens respons är

centralt – aktörerna är ofta ute i publiken och knyter kontakt, frågar om råd eller

retas lite.Trots alla gags, turer och improvisationer friläggs stommen i den

klassiska pjäsen. Att utmana den goda (teater)smaken är själva poängen med den fult grova, naivt

insiktsfulla och roliga clownteatern. Rösterna är gapiga och volymen hög. Men

trots alla gags, turer och improvisationer friläggs stommen i den klassiska pjäsen.

Längtan, besvikelsen, förödmjukelsen, patetiken – här är människan när hon är

som löjligast, men också mest begriplig och älskansvärd.

Dessutom får skärmtittaren möta Västerbottensteatern, som bor i Skellefteå,

och sällan spelar utanför sin region. Det är, för övrigt, en av de teatrar som just

nu erbjuder sig att sy skyddskläder för vårdpersonal, när teatrar corona-stänger

och har plats och tid att dela med sig av. Medan vi kollar på nätet.

Regi, Bearbetning: Claes Åström

Kostym: Karin Sundvall,

Scenografi: Ulla Dahlström,

Mask: Johanna Ruben

Molières mest spelade pjäs Tartuffe är en komedi med fart och fläkt som både roar

och oroar. Den skrevs redan 1664 men är än idag rykande aktuell då den ställer

gamla normer mot nya i en tid då stora delar av den politiska debatten handlar om att

bevara det gamla. Den onde Tartuffe nästlar sig in i en familj med ödesdigra

konsekvenser. Spelades 2018&2019 . Succé för Tartuffe med Teater Västernorrland.

Med clownteknik, välspelade karaktärer och utrymme för improvisation och

publikkontakt, gör Teater Västernorrland succé med klassikern Tartuffe av Molière.

Recension: Teater Västernorrlands "Tartuffe": Färgsprakande – och bäst när

skådespeleriet spetsas med lagom mycket clown

Camilla Persson regisserade denna produktion på Västerbottensteatern 2024

Manus: August Strindberg

Regi och scenbild: Camilla Persson

Kostym, mask och peruk: Helena Andersson

Ljuskreatör och scenteknik: Catherine Crépault Wibe

Medverkande: Niklas Larsson Lirell, Andreas Anterot och Malin Vispe

Recension, NORRAN: 

August Strindbergs pjäs Dödsdansen med hatälskande makar, en kusin och så husan Jenny har fått en fräsch regi av Camilla Persson, som lekt med det 100-åriga manuset. De fientliga känslolägena mellan makarna Alice och Edgar är pepprat med publikfrierier, röda runda näsor och showande. Camilla Persson förser August Strindbergs pjäs med ytterligare nivåer av dårhusstämning.

Västerbottensteatern tillåter sig att leta bland genrer, på gott och ont. Mest gott. Att ge sig in i clown-formen är modigt. Men med regissören Camilla Persson, som har mångårig erfarenhet av att arbeta med clowneriet som konstart, blir det riktigt bra. Hon har mejslat fram tre olika clownkaraktärer som bottnar. 

Husan, Jenny, som har minst scentid är mest minnesvärd. Kanske för att hon bryter av och påminner oss om att just detta drama är helt vrickat. Eller för att hon får hela publiken att klappa i takt och uppmuntra henne i sitt arbete. Med gestaltningen av henne visar Andreas Anterot på en humoristisk tajming. Det finns inte en clown i honom, utan flera. 

Även hans tolkning av knubbiga kusinen Kurt, som besöker det förbittrade paret, är ett njutbart finstilt showande. Han blir en velande uppenbarelse iklädd mintgrön kostym och med en eldig tunga får han delar av publiken att nervöst titta bort. Inget diskret filmkyssande här.Niklas Larsson Lirell gör den självgoda dödsångestlidande besserwisser kaptenen Edgar till en ängslig och ensam man. Genom honom får Västerbottensteaterns uppsättning av Dödsdansen ett djup. Perukerna, maskerna och kostymerna är en avgörande pusselbit i denna uppsättning. Kostymören och maskören Helena Andersson har tagit ut svängarna vilket gör att vettlösheten äger scenrummet. I korsett och ytterst välsvarvad byst och dallrande bak, agerar Malin Vispe med snits den bittra hustrun Alice. Hennes tunga sväller av förakt och spottar ur sig elakheter lika snabbt som en Blackbird i stridsläge. När maken säger: ”Du är arg för att jag inte dog i går.” Blir hennes svar: ”Nej jag är arg för att du inte dog innan jag föddes.” 

I allt det tokroliga och färgglada finns en mörk underton med clownen som gråter bakom masken. För essensen är trots allt fortfarande den tidlösa frågeställningen – När ska ett äktenskap lämnas?

Regi Henrik Dahl.

Kostym: Matilda Hyttsten

Den polska författaren Gonbowiks pjäs om farsismens födelse i Europa. 

Svart, galet och fullvuxet.

Idé,manus och regi: Claes &Camilla 

Om miljöförstörelsen och dess konsekvenser i en melankolisk skrattspegel. 

Regi Claes Åström.

Kostym: Caroline Romare

Spelades på Fri Scen Kulturhuset Stockholm. Våldsamt och roligt, våldsamt roligt.

Lysade recensioner.

Romeo och Julia 

Av William Shakespeare Översättning: Göran O. Eriksson

Regi: Claes Åström 

Skådespelare: Camilla Persson, Maja Runeberg, Martin

Sundbom och Per Sörberg 

Scenografi och kostym: Mona Blombäck

Mask/masker: Isabel Löfgren Roberts Norrbottensteatern,

Recension: 

Spelglädje när clowner tolkar Shakespeare

Det finns mycket charm och spelglädje i Norrbottensteaterns uppsättning av William

Shakespeares tragedi Romeo och Julia på Hägnan.27 JUNI 2019 13:16

Och det kändes som att ensemblen längtat en god stund efter mötet med publiken. Och

inte undra på, spelformen Commedia Clown har sin själva livsnerv just i mötet och

samspelet med en publik. Och vi satt alla där bänkade i gradängerna, på den ena sidan

som Capulets i ”likvita” skärmmössor mot en varmt värmande sol och som Montagues

på andra sidan i dito ”blodröda”. Två släkter i dödlig fejd med varandra där Romeo

Montague blir blixtförälskad i Julia av släkten Capulet. En omöjlig förening – däri själva

tragedin. Och precis som i Hamlet dör alla.

Spelet var förföriskt skickligt: fyra skådespelare alla i clownmasker och röda näsor. Per

Sörberg var ljuvlig; pregnant och slösande generös i sina uttryck som bland annat amma

och trummis (!). Martin Sundbom som Julia lyckades hitta en flickaktigt osäker enkelhet

parat med en mörk förtvivlan, och i rollen som Tybalt fara ut i ohejdat raseri. Camilla

Persson hoppade ut och in i ett otal roller – alltid med robust närvaro inte minst som

Julias far. Och Maja Runeborg? Ja, att säga att hon går från klarhet till klarhet låter futtigt

men herrejösses vilket fullblodsproffs hon är, mina superlativer har tagit slut. Mona

Blombäcks kostym liksom Isabel Löfgren Roberts masker var magnifika och hade sin

absoluta del i den förhöjning av spelet som uppsättningen i långa stunder fick i Claes

Åströms regi.

Commedia Clown bygger på improvisation och maximal närvaro för skådespelarna som

en metod att nå in till ett äkta uttryck och en gestaltning som – är det tänkt – ska beröra

publiken på djupet. Och nog drogs vi in i spelet alltid – vi fick sjunga, svara på frågor och

satt man ytterst kunde man plötsligt få en skådis i knäet. Allt som hände i publiken

fångades raskt upp av någon i ensemblen vilket hade sina poänger men samtidigt

riskerade att stoppa upp spelet. Där kändes premiären inte riktigt färdig men efter

några föreställningar kommer detta säkert att ha satt sig. Och improvisation är njutbart

när den flyter sömlöst och blir organisk med handlingen. Men alla moderna referenser

till LKAB, Niklas Nordström (ständigt denne Nordström!) teaterquiz med

Thailandsresor och Laponiakryssningar – tja, det kunde stundtals kännas som väl enkelt

effektsökeri. Less is more.

Så varför välja Romeo och Julia, varför Shakespeare? Varför inte vilket lustspel som

helst? Nu är inte Romeo och Julia så där in i vassen komplex som pjäs. Utsagan är enkel;

kärlekens kraft är stor och hat leder ingen vart, med empati och vänskap kommer man

längre. Och förvisso visste Shakespeare att även ge ståplatspubliken, käftandes på

parketten, några köttben. Men det specifika med barden från Stratford är ju att han även

har förmågan att ge sina rollgestalter rymd och ett mänskligt djup med kraft att skapa

ekon i oss av berusande mänsklighet. Som hans samtida beundrare Ben Jonsson så

vackert formulerade: Shakespeare was not of an age, but for all time”. En man för alla

tider alltså, och är så även idag, 425 år senare. Tillika den mest spelade dramatikern i

världen. Men Shakespeares blankvers, dessa poetiska karameller, fick vi bara glimtvis

lyssna till. Men en munter afton var det – så när Hägnans getter satte igång att bräka mitt i slutets

tårdrypande dödsscen gick ett försiktigt fniss genom publiken. Så även om

skådespelarna klagade ymnigt över teaterns skrala budget (LOL) så fick vi god valuta för

biljetten.